Lyrics:
Finntroll Ur Djupet

i djupet. Sa dold, sa hemig. Om henne jag talt inget mer. Ty om moderns visdom sjunga. Inte en levande sjal. Ur vad jag trott. Min undergang bliva,

giftig sugga. Ty stenen viska den ljuga ej. Ur sanningens kalla jag tar min dodssup. Den fylla mina lungor, den fylla min trut. Ur sanningens kalla, dunkel och djup

: Urberget gav en gava stor. I jorden och vattnet. I morkrets kalla jag sanning fann. Min fodosaga da blev sann. Trettio dagar och trettio natter. Jag

. Fa oron lyssna da. En gava av urbergets ande. En pakt som alla glomt. Nu skymtas fjarran lander. Fram, fram, fram. I ar de vandrat, krigets vag. Blod ur

eviga isen. Jag fann en dalgang. En massiv spricka. Masarna visade vagen ur skyn. Da motte jag isen. Da fann jag hav. En storm steg ur vagors djup. En

och svala. Min arme ur skogen nu lag i dvala. Da sjong honan mork en sang av hat. Hon lovade bort gravor sjalar till mat. At en dyster ande ur springornas

ettrig mara. Den vackraste skugga ur jordens djup. Ormarna knyckte och ormarna grep. Slingrande ur hennes skote. Som hornkronor, som spindelns ben. Som nattens slingor ur jordens djup